byzara

Det är något här i världen som jag ogillar skarpt....det är de gånger jag får ett sådant där jäv...a munsår som sätter sig på läppen och intar sin position utan tanke på att lämna. Att man mår som en skit är något man lärt sig och att kroppen tar några dagar att hämta sig är bara att inse. När jag var yngre kom det alltid då det inte fick, som när ,

man skulle på turnering i handboll, skulle på disco eller bara skulle göra något kul. Det kunde också komma om jag var nervös eller stressad. Nu förtiden kommer det oftast när jag är stressad och när jag inte har koll på situationen. Nu fick jag ett liten blåsa och som tur är så kan man nu för tiden ta lite salva på och det blir bara ett litet sår och sen går det bort...så skönt. Förr fick man genomlida en vecka i bland längre då det ofta spred sig som pesten....fy vad man kände sig läbbig. Men som sagt det har blivit bättre. 

Alla som har munsår vet hur det känns och hur man känner sig det blir liksom som att man är sjuk med ont i alla körtlar som finns, i armhålor, ljumskar osv. Att det ligger latent i kroppen gör det inte heller bättre man vet att man har det och att det kommer tillbaka. Mitt värsta var när vi var på Nya Zeeland för ganska många år sedan, jag fick så jävligt munsår att hela min mun svullnade upp och jag blev sängliggande....men det gick också bort såklart tillslut.