byzara

Sitter på min terass och har det helt underbart....solen skiner jag sitter i linne och kjol får värme och sol på min kropp och det är ju skönt MEN...jag känner att något inte är som det ska. Det gör ont i mig fast inte på ett sätt som går att sätta plåster utan på ett sätt där man känner att känslor tar över. Har haft en fantastisk morgon med fina vänner här på frukost samt pratat länge med dottern via Skype från Australien...vad kan då vara fel tänker ni. Jo, det är så här att vissa dagar som kommer och vissa som går gör det obemärkt. Idag är en dag då tankar om livet kom till ytan när vi träffades och pratade om allt. Livet är väldigt skört och det är viktigt att alltid ta vara på det. Nu gråter jag lite och skakar om händerna...konstig känsla. När man varit nära att mista livet förstår man nog...jag har absolut inte sett det vita i tunneln och jag tror att det jag var med om var nog värre för dem runt mig. Jag känner också att jag nu efteråt har väldigt svårt att ta till mig det som hänt, jag får lite känslan av att nu kör vi allt är bra samtidigt som jag varje morgon vaknar upp och undrar om min mage ska gå sönder igen...låter kanske löjligt men det är en obehaglig känsla. När vi pratade idag var det mycket som kom upp, hur nära döden kommer och hur lätt vi tar på allt, inte att man är otacksam utan att man måste leva i nuet och ta vara på det vi har  inte säga det göra vi sen eller skjuta upp en massa saker. 

Vi har bara ett liv, lev det!